Detta är ett center för barn i en mycket fattig stadsdel. Maria Isabel presenterade en vision för exakt 4 år sedan när vi var i Santa Marta då Ulriksbergskyrkan och Nöbbele församling nappade på visionen. Hon är själv ett f d gatubarn med en prostituerad mamma, men via Börje Erdtman och Ankarstiftelsen (AS) blev hon räddad till ett annat liv. All hjälp går via AS och nu är det 938 inskrivna barn i verksamheten. Den består av lunch/mellanmål, kreativt skapande, läxhjälp, sexualundervisning, dataundervisning, hälso – sjukvård m m.
Stadsdelen Bello är ett farligt område och för att ta sig dit åker man på serpentinvägar som övergår till grus som knappast kan kallas väg längre. Det är minst sagt trångt och mycket busstrafik som bara lämnar 5 cm mellanrum mellan mötande bussar…
Omgivningen består av dåliga hus byggda i allt från plaststycken och trä till tegel.
Mitt i detta reser sig Ankla Center, en byggnad i 4 våningar med takterass, likt en juvel som drar uppmärksamheten till sig. Bilden är tagen från baksidan när vi kom tillbaka från matutspisningsprojektet som beskrivs senare.
Matutspisning var det ja! Alla Suecos, tillsammans med Colombianerna, gjorde 400 hamburgare som packades i take away för utdelning. Visst var vi snygga i vår utstyrsel?
Och resultatet blev inte heller oävet.
Vi bar och bar i många trappor upp till nya utspisningshuset, varmt och jobbigt, men det gör de själva 2 gånger i veckan, så varför klaga?
Väl uppe möttes vi av vackra, glada, tacksamma och förväntansfulla barn med en del föräldrar. Som alltid i Colombia köar de snällt och vänligt och väntar på sin tur att få det som bjuds.
På hemvägen passerar vi ett par hus där familjer som finns med i programmet bor. Deras tacksamhet strömmade mot oss från deras enkla hem. Vi lever helt klart med olika förutsättningar …
