Colombia
Så var då dagen här för invigningen. Här deltog rektorn, representanter för skolmyndigheten och borgmästaren, barn och föräldrar samt lärare.
Thomas, vår ansvarige i Amazonas var lika nöjda som alla vi andra över att få lämna ännu en fin skola till barnen i Colombia.
TACK alla ni som varit med och bidragit till detta lyckade projekt! 👏👌😊
Vår nya skola är byggd för denna indiankommunitet. Här bor 200 personer varv 25 ska gå i den nya skolan. Här samsas 4 olika stammar vilket är ovanligt med så pass få invånare. Dessa är:
Ticuna, Yucuna, Huitoto samt ett fåtal Yagua.
Byns samlingsplats ”Maloka” ligger ett bra stycke från den nya skolan. Så våra trevliga taxichaufförer körde oss dit.
Här träffade vi på ett par ungdomar som förberedde agnet för ett kommande fiske.
Ja, så kan ett besök i en indiankommunitet gå till dagen före invigningen.
Vi hade fått uppdrag av Sjökumla missionsförsamling att köpa skrivmaterial till skolan vi byggde i San Juan Bosco för ett år sedan. Eftersom det är billigt här så blir det snabbt många saker.
Vi skulle därmed köpa 100 räkneböcker, 100 skrivböcker och 100 set med 12 färgpennor i vardera set.
Vi frågade om hjälp av en expedit eftersom det var många artiklar. Det fanns 1000-tals böcker i två stora lådor. Kring dessa stod flera oöppnade kartonger med uppskattningsvis 100 böcker i varje. Men det var omöjligt att ta dessa. Så expediten plockade ihop 100 räkneböcker i två kundkorgar.
Vi gick vidare till nästa låda för att plocka 100 skrivböcker också. Men, då sa expediten följande: ”Nej, så många får ni inte köpa!” Och genast började hon plocka ur böckerna ur kundkorgen. Vi bad istället att få tala med direktören och hon följde med oss till honom.
Jag förklarade då varför vi ville köpa allt detta och han sa att vi självklart fick göra det.
Därmed började en ny uppräkning av 100 skrivböcker. Allt samlades vid direktören för att packas i lådor. I samband med packningen räknades allt ännu en gång, och det hade blivit 101 böcker av den ena sorten. Den sorterades omsorgsfullt bort ur leveransen – vi handlade ju bara för 810 000 COP.
Nåväl, direktören bjöd oss på dricka, ordnade med bärare till TucTuc-en på gatan, och tog emot betalningen utan att vi behövde stå i en lång kassakö. Så vi fick i alla fall köpa det vi ville, så slutet gott allting gott.
Detta var nog det absolut mest udda inköp jag gjort i hela mitt liv – men detta är väl Colombia i ett nötskal.
Natten mot måndagen var minst sagt regnig. Vi överöstes i stort sett hela natten av klassiska Amazonasregn. Man knappt fatta att det kan falla så stora mängder regn på några timmar. Då undrar man om det kan bli något arbete dagen efter ett sådant regn.
Vi gav oss dock iväg i våra fina taxibilar som vanligt och det blev en dag med utmärkt målarväder.
Det gick så bra att vi hann prima/grundmåla hela utsidan och 1/4 av insidan.
Parallellt med vår målning arbetade Colombianerna med taket.
Nedan följer en liten bildsvit över dagens arbete.
Vi hoppas på en ny bra målardag i morgon.
En liten bildsvit om hur det kan gå till i Leticia.
Min största förundran är hur man överhuvudtaget fått hit denna stora maskin och dragbil. På floden från Manaus till Tabatinga och därefter landvägen till Leticia?
Lördagen ägnade vi 3 åt ett besök på Mundo Amazonico, en naturpark som skapats av Rafael & Malena som vi känt under några år. Här kan man vandra olika rutter och få berättat om hur indianerna använder växterna som medicin, deras kultur, deras mat och frukter. Vandringen avslutade vi med en god lunch ”Patarascha” en fiskrätt inbakad i blad tillagad över öppen eld – en specialitet i Amazonas.
Efter en kort vilopaus drog vi vidare till La Aljaba, en skola med daginternat där Ankarstiftelsen byggt sammanlagt 5 byggnader.
Vi åkte TucTuc dit, men den första hittade inte till adressen. Så vi gick till gathörnet och haffade en annan. Och vad tror ni? Samma TucTuc som hade fått soppatorsk kom och han hittade. Dessutom hade han en reservflaska med bensin sittande bredvid styret.
Första gången jag var i Colombia och Amazonas, för drygt 20 år sedan, frågade jag Börje hur det är i Amazonas. Hans svar blev: ”Antingen är man genomblöt av svett eller regn”. En beskrivning som stämmer helt efter en veckas arbete. Det är precis så, alldeles oavsett om det regnat eller inte, man är genomblöt långt ner på byxorna när man kommer hem. Det är sällan en dusch känns mer angelägen och skön än just då.
Väl framme på byggplatsen har vi burit plaketas, murat fogar, slipat fogar med cellplastbitar, skrapat och putsat (med sandpapper), städat och hållit rent och snyggt. Tillsammans har vi burit så där 15 ton, så besöket på gymmet blev inte av….
Dessutom har vi skurit till alla cellplastbitar som ska sitta i takstolarna mellan de olika rummen.
Helgen spenderar den större delen av gruppen med en djungelvandring med övernattning i hängmattor, krokodilsafari, fiske och bad m m i Peru.
Vi andra 3 gör ett besök på El Mundo Amazonico, en djungelvandring ”light” med beskrivning av indiankulturerna, växtmedicineringen, blommor i Amazonas samt en god lunch tillagad över öppen eld.
Denna byggnad är ungefär lika stor som en 3- salsskola. Den innehåller skolsal, matsal, kök, förråd och 2 toaletter, det innebär att det är flera väggar än i en 3-salsskola. Och, myndigheterna här har bestämt att det ska vara 3 m till underkant takstolar. Så pelarna är 3 m höga och varje fack innehåller 2 extra plaketas. Men vi har jobbat på bra så i morgon, den 4:e arbetsdagen är vi nog uppe i takhöjd för, om inte alla så nästan alla väggar.
I morgon efter frukost drar vi till bygget igen.
Vi kom till Leticia på fredag förmiddag efter en tidig start från Medellin. Bussen hämtade oss 03:15, så det var ganska tyst i bussen till flygplatsen.
Fredagen var mycket varm och fuktig och sände nog en liten chockvåg bland deltagarna. Vi använde resten av dagen för att acklimatisera oss. Dagen avslutades med gemensam middag.
Dagen efter gjorde vi en utflykt på den väldiga Amazonfloden. Första stoppet var på Isla los Micos. Här fick vi träffa massor av ”Herr Nilssonapor”.
Vi besökte även ett fotbollsprojekt, Santo Domingo, en annan stadsdel i Medellin där det förekommit mycket våld och skjutningar.
Här arbetar man med att ge barnen en meningsfull fritid, att komma iväg till skolan samt att stödja hela familjen.
Efter ett par timmar kunde vi åka tillbaka till vår trygga miljö på hotellet i en av Medellins lugnare stadsdelar. Men de som arbetar här möter nöden dag efter dag. Vi har otroligt mycket att vara tacksamma för.