Vi hade fått uppdrag av Sjökumla missionsförsamling att köpa skrivmaterial till skolan vi byggde i San Juan Bosco för ett år sedan. Eftersom det är billigt här så blir det snabbt många saker.
Vi skulle därmed köpa 100 räkneböcker, 100 skrivböcker och 100 set med 12 färgpennor i vardera set.
Vi frågade om hjälp av en expedit eftersom det var många artiklar. Det fanns 1000-tals böcker i två stora lådor. Kring dessa stod flera oöppnade kartonger med uppskattningsvis 100 böcker i varje. Men det var omöjligt att ta dessa. Så expediten plockade ihop 100 räkneböcker i två kundkorgar.
Vi gick vidare till nästa låda för att plocka 100 skrivböcker också. Men, då sa expediten följande: ”Nej, så många får ni inte köpa!” Och genast började hon plocka ur böckerna ur kundkorgen. Vi bad istället att få tala med direktören och hon följde med oss till honom.
Jag förklarade då varför vi ville köpa allt detta och han sa att vi självklart fick göra det.
Därmed började en ny uppräkning av 100 skrivböcker. Allt samlades vid direktören för att packas i lådor. I samband med packningen räknades allt ännu en gång, och det hade blivit 101 böcker av den ena sorten. Den sorterades omsorgsfullt bort ur leveransen – vi handlade ju bara för 810 000 COP.
Nåväl, direktören bjöd oss på dricka, ordnade med bärare till TucTuc-en på gatan, och tog emot betalningen utan att vi behövde stå i en lång kassakö. Så vi fick i alla fall köpa det vi ville, så slutet gott allting gott.
Detta var nog det absolut mest udda inköp jag gjort i hela mitt liv – men detta är väl Colombia i ett nötskal.