Grupo de Albertson 2020

CCC bedriver ett omfattande arbete på 106 av landets drygt 140 fängelser. Det sker både inne i fängelserna och utanför.

CCC arbetar med fadderbarn där en eller båda föräldrarna sitter i fängelse, bibelstudier, gudstjänster, utbildning, mikrolån, fredsarbete m m.

Vi var med på en uteaktivitet för barnen. Den var på en allmän idrottsplats som CCC fått tillgång till utan kostnad. Vidare var det med ett antal fritidsledare från Medellins kommun, Alcaldia. Det var roligt att se samarbetet mellan CCC och Alcaldia, ett sätt att utveckla en stadsdel. En rolig förmiddag med lekar och små tävlingar,

Deisy & Ronny är ett hängivet par som arbetat i stadsdelen ”Ocho de Marzo” under många år.

De arbetar med barn i detta många gånger oroliga område. Här ligger kriminella gäng i krig med varandra och skottlossning förekommer allt som oftast.

För att områdets barn ska få en bra utbildning arbetar de med stipendium. Då kan barnen gå i privata skolor där de kan tillgodogöra sig undervisningen på ett bra sätt.

Utöver det serveras alla barn som finns i deras program ett mål vällagad mat varje dag. Likaså får de läxhjälp, språkundervisning, dataundervisning, psykologstöd m m.

De har lyckats rekrytera volontärer till alla deras verksamheter. Det är enbart Deisy som har en liten lön.

Jag blir lika imponerad och berörd varje gång jag besöker deras arbete.

Besök nr 3 gjorde vi på fängelset Pedregal. Ett stort fängelse med högsta säkerhetsklass, Här sitter c:a 5 000 människor med olika bakgrunder och brott.

Här fick vi öva vårt tålamod, lämna ifrån oss allt, precis allt ,förutom våra kläder. Vi blev alla ”tatuerade” med 3 rejäla stämplar på armen, fick ställa upp oss i ordning efter den lista jag skickat tidigare ett antal gånger, visa passet samt göra ett antal fingeravtryck. Efter tålmodig väntan och alla säkerhetskontroller kom vi dock till slut in.

Där fick vi lyssna till ett antal gripande livsberättelser av både yngre och äldre. Inte minst kvinnorna gav flera goda berättelser om vad tron och hjälpen de får av fängelsemissionen betyder för dem. Mitt i sin instängdhet och besvärliga situation utstrålade de glädje och hopp. Givetvis kunde vi inte ta några bilder där men en gruppbild vid ingången skickar jag med.

Tacksamma för att vi inte hamnat i samma sits som dessa medmänniskor vände vi hem till vårt trygga hotell i den ”finare” stadsdelen av Medellin.

Rosita – Medellins ängel var huvudnumret under dag 2 för gruppen förutom Bengt som hade egen aktivitet enligt förra inlägget. Rosita har oförtrutet arbetat med pojkarna på internatet så att de kommer till skolan, får läxhjälp och kommer i säng m m. Dessutom går hon 1-2 gånger i veckan tillsammans med några andra ut på gatan till uteliggarna och andra nödställda människor. Idag utgör Venezuelanska flyktingar en ganska stor del av dessa. De hamnar tyvärr i de värsta kvarteren med mycket droger och annat elände. Där kommer Rosita som en ljusets ängel och lever upp till Jesu ord: ”Allt vad ni gör mot en av dessa mina minsta det gör ni också mot mig.”

Så har vi då kommit till Medellin, Colombias näst största stad. Här bor så där 3-4 miljoner människor. Staden ligger c:a 1 500 m ö h vilket bidrar till det behagliga klimatet. Centrum ligger i botten av en långsmal dal där staden klättrar uppför sidorna. Precis som i många andra städer så blir folket allt fattigare ju längre upp mot bergssidorna man kommer.

I Medellin har AS arbetat under många år med många olika projekt. Vi kommer att besöka några av dem.

Vårt första besök är hos Maria Isabel på Ankla Center som hon driver med stort hjärta och engagemang.

Alla dessa har M I fått från en annan organisation som stöder de fattiga. Och utdelningen sker med stor organisation där alla registreras och får lämna ID-uppgifter. Så den utdelningen tar en viss tid, men kön ringlar lång utanför AC och alla väntar tålmodigt på sin tur.

Vi hann också med att besöka Ankla Center 2 ännu längre upp på bergskanten. Här har MI med hjälp av Colombianska Röda Korset skapat en ny verksamhet med matutdelning 5 dagar i veckan , och undervisningslokaler m m. Ännu ett exempel på hennes drivkraft och entusiasm.

Den andra dagen använde jag till att undersöka en alternativ byggmetod för skolorna. Den är framtagen av en omvänd f d kriminell. Tanken är att det skulle kunna byggas en skola här i Medellin med tekniken. Den ska i så fall byggas i ett område som heter El nueva Jerusalén, dock ett stort avsteg från namnet Jerusalem. Några bilder från detta besök.

Låt mig avsluta med att jag efter denna utflykt var ganska mätt på att åka motorcykel i Medellin!

Maria Cecilia är en stadsdel där det varit mycket stök och problem. Ingen skola fanns för barnen här. Men Ankarstiftelsen byggde en skola för 6 år sedan och sedan dess har det stadigt blivit lugnare och bättre. När vi 2015 invigde den första modellskolan i Bonda fick jag en fråga från en lärare från Maria Cecilia om vi kunde bygga där också. Hon blev hänvisad till German, och nu 4 1/2 år senare kunde vi överlämna 4 nya salar. Tacksamheten från både elever, lärare och lokalbefolkningen gick nästan att ta på. Att få vara en liten del för att förändra en stadsdel känns onekligen riktigt gott.

TACK alla ni som möjliggjorde detta skolbygge. Känn er stolta! 👏🙏👌

Efter denna invigning åkte vi vidare till Bonda. Där har vi byggt 10 salar i 4 byggnader under 4 år. Återseendet med rektorn Cilson och hans lärarstab var helt enkelt underbart. Barnen börjar på måndag så det var enbart lärare på skolan.

Detta var sista inlägget från Santa Marta. I morgon flyger vi till Medellin för helt andra och nya äventyr.

Efter dessa toppenbesök drog vi vidare i 2 st 4-hjulsdrivna bilar för att ta oss till indianbyn El Encanto. Namnet betyder ljuvligt, men kanske inte resan i sig är så ljuvlig. Vägen är väl ingen väg enligt vår definition som ni kommer att se på några bilder.

Här uppe i Santa Marta återstår nu endast invigningen i morgon och ett besök i Bonda där vi under 5 år byggt 10 salar.

Detta gick så superbra, dels beroende på en fantastisk grupp att arbeta med, och dels genom att Colombianerna satte taket över helgen! Imponerande insats av ALLA! 👌👏

Tack vare att bygget gått så bra så tar vi en utflyktsdag i morgon.

Först besöker vi Bellavista som vi byggde 2018 och sedan Escuela de Albertson som vi byggde 2017 för att därefter besöka en indianby i Sierra Nevada. Byn heter El Encanto och det namnet lär betyda ljuvligt. Så vi ser fram emot en ljuvlig bilfärd i 4-hjulsdrivna jeepar på knappt farbara vägar i morgon. Till den ljuvligheten får jag återkomma.

En resa till Colombia för skolbygge innehåller också en del fritid som den här helgen. Större delen av gruppen har varit på utflykt till en stor nationalpark som sköts av indianstammen Aurhaco. Vi andra har gjort andra saker och nedan följer några bilder från Rodadero där vi bor, ett kvarter från Playa Rodadero.

Så i morgon sätter vi igång med målningen, gavelspetsarna samt ljudisolering mellan salarna.

Vi är djupt tacksamma för det goda samarbetet vi har med German och hans team.

Bygget består av en 3-salsskola och en separat 1-salsskola. Detta beroende på den mark som finns tillgänglig.

Det är inte bara det att det går med raketfart, det blir dessutom synnerligen välgjort.

Orten Maria Cecilia bebos till allra största del av flyktingar. Det känns bra att kunna hjälpa dessa med skola för barnen.