Fängelsemissionen CCC med flera olika verksamheter.

CCC bedriver ett omfattande arbete på 106 av landets drygt 140 fängelser. Det sker både inne i fängelserna och utanför.

CCC arbetar med fadderbarn där en eller båda föräldrarna sitter i fängelse, bibelstudier, gudstjänster, utbildning, mikrolån, fredsarbete m m.

Vi var med på en uteaktivitet för barnen. Den var på en allmän idrottsplats som CCC fått tillgång till utan kostnad. Vidare var det med ett antal fritidsledare från Medellins kommun, Alcaldia. Det var roligt att se samarbetet mellan CCC och Alcaldia, ett sätt att utveckla en stadsdel. En rolig förmiddag med lekar och små tävlingar,

Här träffade vi Matias, vårt ena fadderbarn i Colombia. Mormor och en kompis var också med. För några år sedan träffade vi mormor på fängelset Pedregal. Roligt att se mormor ute och fungerande i samhället igen.

Pa mi Barrio

Deisy & Ronny är ett hängivet par som arbetat i stadsdelen ”Ocho de Marzo” under många år.

De arbetar med barn i detta många gånger oroliga område. Här ligger kriminella gäng i krig med varandra och skottlossning förekommer allt som oftast.

För att områdets barn ska få en bra utbildning arbetar de med stipendium. Då kan barnen gå i privata skolor där de kan tillgodogöra sig undervisningen på ett bra sätt.

Utöver det serveras alla barn som finns i deras program ett mål vällagad mat varje dag. Likaså får de läxhjälp, språkundervisning, dataundervisning, psykologstöd m m.

De har lyckats rekrytera volontärer till alla deras verksamheter. Det är enbart Deisy som har en liten lön.

Jag blir lika imponerad och berörd varje gång jag besöker deras arbete.

Deisy och några volontärer hälsar välkommen och delar sina starka livsberättelser.
Barnen har samling efter rörelse och dans.

Pedregal – fängelse för både män och kvinnor

Besök nr 3 gjorde vi på fängelset Pedregal. Ett stort fängelse med högsta säkerhetsklass, Här sitter c:a 5 000 människor med olika bakgrunder och brott.

Här fick vi öva vårt tålamod, lämna ifrån oss allt, precis allt ,förutom våra kläder. Vi blev alla ”tatuerade” med 3 rejäla stämplar på armen, fick ställa upp oss i ordning efter den lista jag skickat tidigare ett antal gånger, visa passet samt göra ett antal fingeravtryck. Efter tålmodig väntan och alla säkerhetskontroller kom vi dock till slut in.

Där fick vi lyssna till ett antal gripande livsberättelser av både yngre och äldre. Inte minst kvinnorna gav flera goda berättelser om vad tron och hjälpen de får av fängelsemissionen betyder för dem. Mitt i sin instängdhet och besvärliga situation utstrålade de glädje och hopp. Givetvis kunde vi inte ta några bilder där men en gruppbild vid ingången skickar jag med.

Någonstans i bakgrunden finns ingången

Tacksamma för att vi inte hamnat i samma sits som dessa medmänniskor vände vi hem till vårt trygga hotell i den ”finare” stadsdelen av Medellin.

JUCUM och Rosita

Rosita – Medellins ängel var huvudnumret under dag 2 för gruppen förutom Bengt som hade egen aktivitet enligt förra inlägget. Rosita har oförtrutet arbetat med pojkarna på internatet så att de kommer till skolan, får läxhjälp och kommer i säng m m. Dessutom går hon 1-2 gånger i veckan tillsammans med några andra ut på gatan till uteliggarna och andra nödställda människor. Idag utgör Venezuelanska flyktingar en ganska stor del av dessa. De hamnar tyvärr i de värsta kvarteren med mycket droger och annat elände. Där kommer Rosita som en ljusets ängel och lever upp till Jesu ord: ”Allt vad ni gör mot en av dessa mina minsta det gör ni också mot mig.”

Tacksamma människor som träffar någon som ser dem och bryr sig om dem.
Detta hade inte varit möjligt om inte ungefär 200 dubbelmackor hade bretts i köket. När dessutom 2 stora 25-litersdunkar var fyllda med choklad var alla förberedelser klara.
Rosita undervisar om Jesus – den gode herden.

Medellin – den eviga vårens stad

Så har vi då kommit till Medellin, Colombias näst största stad. Här bor så där 3-4 miljoner människor. Staden ligger c:a 1 500 m ö h vilket bidrar till det behagliga klimatet. Centrum ligger i botten av en långsmal dal där staden klättrar uppför sidorna. Precis som i många andra städer så blir folket allt fattigare ju längre upp mot bergssidorna man kommer.

I Medellin har AS arbetat under många år med många olika projekt. Vi kommer att besöka några av dem.

Vårt första besök är hos Maria Isabel på Ankla Center som hon driver med stort hjärta och engagemang.

M I hälsar oss välkomna och beskriver dagens besök,
Som alltid bjöds vi på god mat – mycket uppskattat!
Efter det var det dags för den stora arbetsuppgiften – att dela ut 600 paket blöjor med 50 blöjor i vardera paket. Det blir ganska många det…,

Alla dessa har M I fått från en annan organisation som stöder de fattiga. Och utdelningen sker med stor organisation där alla registreras och får lämna ID-uppgifter. Så den utdelningen tar en viss tid, men kön ringlar lång utanför AC och alla väntar tålmodigt på sin tur.

Kön till blöjorna.
Sitter och väntar på sin tur.
Alla 3 nöjda.

Vi hann också med att besöka Ankla Center 2 ännu längre upp på bergskanten. Här har MI med hjälp av Colombianska Röda Korset skapat en ny verksamhet med matutdelning 5 dagar i veckan , och undervisningslokaler m m. Ännu ett exempel på hennes drivkraft och entusiasm.

För att servera flera hundra mål mat om dagen behövs det ett riktigt kök.

Den andra dagen använde jag till att undersöka en alternativ byggmetod för skolorna. Den är framtagen av en omvänd f d kriminell. Tanken är att det skulle kunna byggas en skola här i Medellin med tekniken. Den ska i så fall byggas i ett område som heter El nueva Jerusalén, dock ett stort avsteg från namnet Jerusalem. Några bilder från detta besök.

Mina färdkompisar den här utflykten på motorcykel (med hjälm). Vi står utanför kontoret byggt med tekniken.
Området där skolan ska byggas.
Idag får eleverna gå i 45 min i vardera riktningen för att gå i skola. Varken slät, rak eller platt väg.
Barn på väg till skolan.
Det här paret hade öppnat sitt hem för flickan vars pappa var skjuten och mamma fanns inte heller. Det finns många liknande öden här.
Christian som ska stå för skolbyggnaden var en mycket välsedd gäst i området. Barnen sprang fram till honom och kramades. Många vuxna visade också stor glädje när han kom. Flera av hans sort förändrar världen.

Låt mig avsluta med att jag efter denna utflykt var ganska mätt på att åka motorcykel i Medellin!

Invigningen i Maria Cecilia och besök i Bonda

Invigningsdags med namnskylt.
Bänkar och förväntansfulla elever i nya skolan.
Colombias, Santa Martas, skolmyndighetens och den svenska nationalsången sjöngs med för de flesta handen på rätt sida (hjärtat). Vi Suecos sjöng med Jussi Björling!
Fint tacktal framfördes av denna flicka som Lars tolkade till svenska.
Sofie fick klippa bandet till sin alldeles egna skola.
Varefter det bjöds på fika till alla!

Maria Cecilia är en stadsdel där det varit mycket stök och problem. Ingen skola fanns för barnen här. Men Ankarstiftelsen byggde en skola för 6 år sedan och sedan dess har det stadigt blivit lugnare och bättre. När vi 2015 invigde den första modellskolan i Bonda fick jag en fråga från en lärare från Maria Cecilia om vi kunde bygga där också. Hon blev hänvisad till German, och nu 4 1/2 år senare kunde vi överlämna 4 nya salar. Tacksamheten från både elever, lärare och lokalbefolkningen gick nästan att ta på. Att få vara en liten del för att förändra en stadsdel känns onekligen riktigt gott.

TACK alla ni som möjliggjorde detta skolbygge. Känn er stolta! 👏🙏👌

Efter denna invigning åkte vi vidare till Bonda. Där har vi byggt 10 salar i 4 byggnader under 4 år. Återseendet med rektorn Cilson och hans lärarstab var helt enkelt underbart. Barnen börjar på måndag så det var enbart lärare på skolan.

Cilson har här gett mig sin tröja.
Vem är gladast och vem är Colombian?
Nöjda gruppledare!

Detta var sista inlägget från Santa Marta. I morgon flyger vi till Medellin för helt andra och nya äventyr.

Skolbesök och Sierra Nevada

Första stoppet blev Escuela de Albertson som vi byggde 2017. Vilken glädje och välsignelse att återigen besöka denna skola. Rektorn José och hans personal gör ett fantastiskt bra jobb. Vi lovade klinker i skolan samt att arbeta för att bygga 3 salar ytterligare i oktober.
Nästa stopp var Bellavista som vi byggde 2018. Återigen oerhört roligt att möta elever och lärare. Här sker undervisning för barn på förmiddagen och eftermiddagen samt kvällsundervisning för föräldrar! Här undersöker vi hur vi kan lösa deras vattenbehov samt ett tak för skolgården – solen skiner nästan alltid.

Efter dessa toppenbesök drog vi vidare i 2 st 4-hjulsdrivna bilar för att ta oss till indianbyn El Encanto. Namnet betyder ljuvligt, men kanske inte resan i sig är så ljuvlig. Vägen är väl ingen väg enligt vår definition som ni kommer att se på några bilder.

Våra bilar + Germans pickup behövdes.
German ledde konvojen.
Sierra Nevada bjuder på vidunderliga vyer. Idag var det lite moln så vi kunde dock inte se de snötäckta topparna.
Dessa vackra barn kom gående alldeles ensamma.
En MC-förare hade fått problem med sin gasvajer. Helt naturligt stannade German och därmed alla andra för att hjälpa till. Med lite verktyg löste German problemet och han kunde ”glad fortsätta sin färd”.
Spindeln trivdes bra vid den faluröda skolan som Ankarstiftelsen byggt. I februari ska AS bygga 4 nya salar här.
Så här bor man, inte vår standard precis.
En del valde det mindre bekväma sättet att färdas på. Ja, kanske inte valde….

Här uppe i Santa Marta återstår nu endast invigningen i morgon och ett besök i Bonda där vi under 5 år byggt 10 salar.

Från grund till färdig skola på 7 arbetsdagar.

Gänget som gjorde det.

Detta gick så superbra, dels beroende på en fantastisk grupp att arbeta med, och dels genom att Colombianerna satte taket över helgen! Imponerande insats av ALLA! 👌👏

Sofie framför sin alldeles egen skola.
Sista skollunchen intogs i det fria.
Numera har svenska flaggan rätt proportioner också.
Allt tvättades ur mycket noga för att kunna återanvändas.
Sofie i full färd med flaggan på sin skola.
I Colombia möter vi många olika transportsätt,

Tack vare att bygget gått så bra så tar vi en utflyktsdag i morgon.

Först besöker vi Bellavista som vi byggde 2018 och sedan Escuela de Albertson som vi byggde 2017 för att därefter besöka en indianby i Sierra Nevada. Byn heter El Encanto och det namnet lär betyda ljuvligt. Så vi ser fram emot en ljuvlig bilfärd i 4-hjulsdrivna jeepar på knappt farbara vägar i morgon. Till den ljuvligheten får jag återkomma.

Helgledigt

En resa till Colombia för skolbygge innehåller också en del fritid som den här helgen. Större delen av gruppen har varit på utflykt till en stor nationalpark som sköts av indianstammen Aurhaco. Vi andra har gjort andra saker och nedan följer några bilder från Rodadero där vi bor, ett kvarter från Playa Rodadero.

Kvällsutsikt 1
Kvällsutsikt 2
Den här vyn kommer vi ut till från lägenheten.
Likaså den här.
Det finns oändligt många vagnar att handla ifrån. Precis utanför porten.
Ett kvarter bort möter vi det här…
…och det här….
…och även Leguanerna.
Under vår lediga helg har våra Colombianska vänner lagt på hela taket på den stora skolan…
…och de nöjde sig inte med det, hela taket på lilla skolan är också klart!

Så i morgon sätter vi igång med målningen, gavelspetsarna samt ljudisolering mellan salarna.

Vi är djupt tacksamma för det goda samarbetet vi har med German och hans team.

Uppe till taket på 4 dagar!

Bygget består av en 3-salsskola och en separat 1-salsskola. Detta beroende på den mark som finns tillgänglig.

Per & Sara lägger dit sista plaketasen och då utbryter det stora plaketasvrålet.

Det är inte bara det att det går med raketfart, det blir dessutom synnerligen välgjort.

Den här passformen kan ingen klaga på.
Kvinnan arbetar som skolkoordinator, vad det nu innebär , men lagar också mycket god tvårätters lunch till oss varje dag vi är på bygget.

Orten Maria Cecilia bebos till allra största del av flyktingar. Det känns bra att kunna hjälpa dessa med skola för barnen.

En del av barnen vi bygger för. Skolan har 190 elever så klassrummen är efterlängtade.