Hemma igen. Det ger en god eftersmak med att ha hjälpt barn till en bättre framtid än deras föräldrageneration. Det andas hopp. För mitt i land det finns samtidigt en hel massa problem och hinder på vägen. Här i bloggens sista inlägg för den här resan kommer lite vyer och lite reflektioner.
Vi bodde i Rodadero, en strandort utanför Santa Marta. Med 150 meter till en fantastisk strand fick vi också utrymme för lite bad i slutet av dagarna.
Vi hade tid för lite snorkling och fina fiskar
36E25077-A008-48A8-A30B-DB9D89E88324
Många fantastiska vyer
Inne i Santa Martas centrum har de målat husen. Det måste inte se ut som skit bara för att man har lite pengar.
Mycket kommers med indianhantverk på gatorna
Många uteliggare som sover med hela familjer på gatorna
De här barnen gjorde sin morgontoalett på gatan kl 6:30 i fredags morse
Inflationen i Venezuela är så grotesk att den här mannen satt och gav ut sedlar mot en allmosa. Sedlarnas belopp är 100.000 pesos och är inte värda något alls. Jag får minnen från bilder från 30-talets Tyskland när man använde en skottkärra med pengar för att köpa ett bröd. Det finns ca 1.000.000 officiella venezuelanska flyktingar i Colombia. Säkert många fler i verkligheten. Colombia är fattigt, och om det är rikt i jämförelse med Venezuela så är det uselt där. 
Frukten är helt fantastisk
